Har legat i sängen i nästan 3 timmar utan att kunna somna. Jag tror jag är rädd att somna. Jag vet ju att han kommer då. Jag är så trött att det känns i varenda muskel. Men det går inte. Vill inte möta honom mer. Jag hatar att vara ensam just nu. Skulle vilja ha nån här som kan vara vaken med mig en stund. Som jag kan dricka lite te med och prata bort rädslan med. Då kanske jag skulle våga somna. Det blir extra ensamt på natten. Inte ens tv:n är speciellt rolig längre. Hunden sover som en gris så honom kan jag inte prata med. Han dricker sällan te ändå. Katten är bara sur. Tror hon har pms. Man kan inte gärna ringa nån såhär dags. Vad ska man säga? - "Hej! Det är jag! Va' gör du?" (??) Nä, det går ju inte.
Jag har försökt med det mesta. Att ligga och läsa. Men det fungerar inte. Minns inte ett ord av vad jag läser. En gång glömde jag till och med bort vilken bok det var! Tar jag piller för att få sova så försvinner ju inte drömmarna. Dom finns kvar, men är svårare att vakna upp ifrån. Ibland tror jag att jag håller på att bli galen. Att jag totalt håller på att tappa förståndet!
Jag hör och ser XX överallt. Känner mig iakttagen vart jag än går. Det är rätt jobbigt faktiskt. Det spelar ju ingen roll om jag sover eller är vaken. Han dyker upp som gubben i lådan hela tiden! "J*la irriterande gubbe det där! Jag undrar hur HAN sover om nätterna. HAN lär ju inte ha några mardrömmar. Eller kanske. Gumman i lådan."
Jag måste försöka sova. Måste försöka våga!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hörrdu!
Så här kan du INTE ha det längre!
Och vad har jag sagt till dig!?
Jag har ju sagt att du får ringa mig när du vill hur sent du vill och du får ringa mig och skrika gråta vara arg eller ledsen eller egentligen inte säga nåt alls!
JAG finns här för dig- jag ringer och tjatar på dig och känner mig dum för att jag stör dig, men det är bara för att jag bryr mig om!
VILL du ha hjälp? VILL du ha mitt sällskap? Men snälla söta rara du ring då, så kommer jag. Jag är inte världens starkaste vägg att luta sig mot, men jag har ett hjärta för dig.Och jag vill att du förstår att dina vänner blir inte störda av att du ringer, VI blir glada att kunna få hjälpa dig!
Res dig upp, om än så bara på knäna-sträck ut din hand och våga be om hjälp. Jag lovar att vi finns där många som gärna tar din hand och hjälper dig upp på fötterna igen. Väl där ska du se att vi finns kvar och stöttar dig.
Hej.
Jag har läst hela din blogg och blev otroligt rörd av det du berättar om.
En vän till mig var med om samma sak. Det var för 3-4 år sen nu, nu är hon förlovad och har en liten pojke på några månader.
Även om du inte märker av det just nu, eller kanske inte kommer känna det på lång tid, så KOMMER det att kännas bättre. Du kommer alltid minnas det du går igenom nu, men du kommer lära dig att handskas med det. Det lovar jag dig.
Läste precis inlägget som din vän "Jenny" skrivit. Du kan alltid ringa dina vänner. En äkta vän vill att du ringer när du mår dåligt. Lyssna på henne, våga ringa dina vänner när det känns tungt. Du behöver dem! Dom behöver dig! Män kanske kommer och går, men vänner, dom stannar kvar.
Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur stark och modig du är. Det krävs ett enormt mod för att göra det du gör. Du är en av de starkaste personerna jag någonsin har hört eller kommer få höra om.
Din blogg hjälper andra som går igenom det du har lyckats slita dig loss från. Du är en hjälte som lyckats ta dig ur ett våldsamt förhållande, även om du kanske inte tror det själv. Du är min hjälte!
Jag tänker på dig och tror på dig!
(Som sagt, jag skulle kunna skriva i evigheter om hur stark du är men då skulle det här bli alldeles för långt för dig/någon att läsa)
Kram!
Skicka en kommentar