Det är värst på kvällen!

Tycker inte om kvällarna. Dom är mörka och kalla. Och ensamma! Jag som aldrig haft problem med att sitta hemma själv. Snarare tvärtom. Behöver min egen tid. Men nu... Nu är det annorlunda. Idag kom saknaden igen. Som ett slag i ansiktet! Man vågar knappt uttala orden. Jag saknar honom! Mina väninnor förstår. Men mina manliga kompisar förstår inte alls! - "FATTAR inte hur man kan tycka om nån som gjort en så illa!!" eller - "Det där är så J*LA typiskt tjejer!!" eller - "Det är bara att glömma och gå vidare! Han är en idiot!!"

Men ni BEHÖVER inte fatta! Jag och mina väninnor fattar inte hur man kan leva och dö för ett fotbollslag! Vi fattar inte tjusningen i att ligga under skitiga bilar och snuska runt! Vi skaffar inte en ferrari bara för att vi har A-kupa!! Ja, jag ÄR en typisk tjej! Jag tycker OM att shoppa kläder. Jag gillar tjejfilmer. Jag blir fnittrig när jag är trött och jag rodnar om jag får en komplimang! Om jag kunde glömma SÅ fort skulle jag väl gå på krogen och dansa Riverdance på bardisken?! Kanske är han en idiot. Men han var MIN idiot! Han hade ju bra sidor också. Annars stannar man inte. Annars hoppas man inte. Annars älskar man inte! Så ni behöver som sagt inte förstå. Men låt mig få känna, låt mig få sörja. Låt mig få läka i min egen takt. Sluta tala om för mig vad jag behöver eller hur jag mår. Då förringar ni mina känlsor. Ni förringar det som är jag! Jag vill bli stark! Inte känna mig dum för känslor jag inte rår för! Så krama mig gärna, skrik uppe på läktaren, snuska runt i motoroljan och köp gärna en ny bil. Men låt mina känslor få finnas så länge de behöver!

Mitt huvud värker. Spränger! Snart är det helg igen. Tid för familjen. Vilken familj? Nä, jag tycker inte om kvällarna. Då kommer tankarna. Sorgen. Ensamheten.

Det är värst på kvällen!