Mardrömmarna blir bara värre!

För varje natt som går blir drömmarna värre och mer intensiva. Barnen skadas. Hunden förgiftas. Och allt sker för att jag ska ta tillbaka allting i hovrätten. Hoten kommer hela tiden. Imorse var jag tvungen att skicka ett sms till barnens pappa och fråga om dom mådde bra. Det gjorde dom ju såklart. Men känslan jag hade när jag vakande var fruktansvärd. Att inte veta var dom var. Att bara veta att dom förmodligen var livrädda. Jag sa till deras pappa att jag nog inte kommer klara av det här längre. Men han sa att "Det kommer gå jättebra!!". Han är alltid så trygg och stark. Tänk om jag var sån. Det skulle ju kännas bra. Alla poliser som jag har träffat har också varit sådär lugna och trygga. Dom har varit proffsiga. Dom har skänkt massvis med lugn till mig. Himla bra människor, dom där poliserna. Flera av mina vänner har sagt: "Men herregud, Maddox! Nu när du ränner på polisstationen hela tiden så får du ju ta och fixa dig en RIKTIG karl!"

"Tjaa.. jag skulle ju hellre ha en karl som bekämpar brottsligheten istället för en som promotar den. Jag skulle ju hellre ha en karl som vill få slut på drogerna än en som drar in sk*ten i näsan! Hellre en karl som FÅR bära vapen än en som gör det ändå.
Min mamma skulle nog tycka bättre om en sån karl också!"

Men om jag ska ha en karl i mitt liv får det nog vänta en stund till. Först måste jag ju bli fri från den här. Han ska sluta tramsa runt i mina drömmar på nätterna. Det är faktiskt j*vligt jobbigt!
Bara EN rättegång till. Sen får det nästan räcka. Dagen D är snart här. Domedagen känns det som. Min dödsdom har jag redan skrivit på. Det har gått tre månader sen dess. Och fortfarande bor rädslan kvar inom mig. Det är ju tur att jag har NÅN stark dag lite då och då. Men sömnen då? Den vill jag också få snart.

"Tänk om jag somnar i rättssalen! Det skulle ju vara ganska förskräckligt! Tänk vad tokigt det skulle se ut."

- "Vi bryter för paus för målsäganden har somnat!"

"Tänk om man skulle snarka helt hejdlöst. Det vore nog inte så bra."

Det är klart jag inte somnar! Det måste vara sömnbristen som får mig att tänka knasiga tankar. Men det vore ju lite pinsamt. XX satt och gäspade under första rättegången.
"Han var nog lite trött. Man kanske inte sover så bra i häktet. Men det är ju inte mitt fel! Han kanske har fått en hård madrass och då kan det kanske vara lite bökigt att somna. Jag har en tempurmadrass men inte f*n somnar jag för det! Nä, det har nog inte med madrassen att göra."

Jag är trött. Och väldigt yr. Höll på att svimma när jag reste mig förut. Hunden undrade vad jag höll på med. Det gjorde jag också. Det gick bra. Jag fick bara sätta mig igen. Det snurrar fortfarande, men nu sitter jag ju.

Imorgon ska jag till RVC. Det ska bli skönt. Måste få prata av mig lite. Jag pratar bra med henne. Hon lyssnar bra. Och så säger hon ju fantastiskt bra saker. Det är ju allra bäst när hon säger att jag är lite fin och sånt. Men hon säger annat också. Som är smart. Hon är smart.
Det ska bli väldigt skönt att träffa min smarta stödperson imorgon. Då får jag ventilera!

Nu är det kväll. Och jag vågar inte gå och lägga mig. Mardrömmarna. Dom har ju blivit så mycket värre!