Hon, som så oändligt många andra

Hon låg i sängen och hoppades att den här kvällen skulle bli annorlunda. Att han för en gång skull skulle se henne. Inte använda henne. Han kom och la sig bredvid henne och hon slöt ögonen. Hon låg där med ryggen vänd mot honom och låtsades sova. Kanske skulle han glömma bort att hon fanns där då. Flera gånger hade hon sålt sig själv billigt till honom eftersom det hade kommit att bli det enda sättet att nå någon form av, om än falsk, uppskattning och närhet. Men framförallt för att kväva ilskan i sin linda. Att skingra hans ondskefulla tankar. Hans nedbrytande ord. Att ge honom sin kropp hade flera gånger räddat henne från såväl fysisk som själslig smärta. Iallafall den av honom orsakad. För det hade satt spår. Djupt inom henne satt värken. Hon brukade känna sig prostituerad. Billig. Hon sålde sig för att slippa bli slagen. För att hålla honom vid gott humör. Allt medan hennes eget känsloliv sakta trasades sönder. Det spelade inte så stor roll hur hon gjorde längre. Alla val tycktes ge henne oändlig smärta. Hon kände hur han vände sig om i sängen. Hans andetag i hennes nacke. Hon kände sin egen pulshöjning tillsammans med en klump i halsen. Han la sin vänstra arm om hennes midja och drog henne intill sig. ”Snälla, låt mig bara vara!”, tänkte hon utan att våga yttra orden. Hon fortsatte sin låtsassömn men den hindrade honom inte. Hon låtsades vakna ur sin fejkade slummer och sa att hon inte orkade. Att hon inte mådde bra. Hon såg inte hans ansikte men kunde hon höra hur han flinade. ”Det är klart du orkar, du gillar ju det här”, viskade han. Hon svarade att hon inte ville, bad honom sluta men han tog ingen notis om hennes vädjan. Det hade han ju aldrig gjort. Plötsligt kände hon hur han snabbt slet av henne trosorna och ställde henne på alla fyra. Han ställde sig bakom henne och särade på hennes ben. Det här var inte första gången. Hon hade lärt sig att inte motsätta sig för mycket. Han vann ändå alltid och dessutom blev skadorna mycket större om hon gjorde motstånd. Utan någon inbjudan påbörjade han sitt samlag. För det var bara hans. Hon var aldrig delaktig. Han ägde henne och gjorde precis som han själv behagade. Hennes kropp var inte redo för honom och hon fick bita sig hårt i underläppen för att inte skrika rakt ut. Det rev och slet i hennes underliv, brände och sved. Hon kände hur hennes ögon fylldes med tårar men vågade inte gråta öppet. Han gillade inte sånt. Hon hörde att hans andhämtning blev snabbare. Han var hårdhänt och pressade sig med våld in i henne. När hon kved till av smärta hörde hon hans äckliga flin. ”Jag sa ju att du gillar det här!” stönade han fram medan han snabbare och hårdare våldförde sig på henne. Hon ville skrika rakt ut att hon hatade honom. Att han äcklade henne. Hon ville frigöra sig från hans stålgrepp. Men hon hade lärt sig den hårda vägen att det inte var ett alternativ. Hon kände ett illamående välla över henne. ”Bara en liten stund till. Han brukar aldrig hålla på speciellt länge”, tänkte hon. Han böjde sig över henne och tog tag i hennes ena bröst. Han var hårdhänt när han klämde på henne genom linnet hon hade på sig. Hon knep ihop ögonen och bet sig ännu hårdare i underläppen. ”Kan det inte bara vara över nu”, tänkte hon. Hon började bli yr av smärtorna och stöttade sig på armbågarna i samma stund som han närmade sig sitt eget klimax. Han stötte djupt in i henne och den knivskarpa smärtan fick henne att skrika till. Hon kippade efter luft samtidigt som han drog sig ur henne. ”Vad fan är det nu då?” fräste han när han hörde henne snyfta. Han knuffade henne i ryggen så att hon tappade balansen och drog sen på sig sina kalsonger och la sig på sin egen plats. Med skam i kroppen haltade hon ur sängen och in i badrummet där hon fullständigt bröt ihop. Hon skakade. Underlivet gjorde så ont att hon ville kräkas. Hon ställde sig i duschen för att tvätta bort honom. Hans vidriga lukt. Hans äckliga sats. Smärtan som han hade orsakat. Då såg hon blodet. Efter duschen tittade hon på sin egen bild i badrumsspegeln. Torkade några tårar från ena kinden, tog ett djupt andetag, test-log mot sig själv, öppnade dörren och gick ut. Han sov. Hon kröp försiktigt ner i sängen för att han inte skulle vakna. La sig så långt ut på kanten som möjligt och ristade in ännu ett streck i sitt minne. Hon kunde inte somna. Inte förrän tidigt på småtimmarna. Hon hade för ont. I både kropp och själ. Hon, som så oändligt många andra.