Stor och dum vs Liten men stark!

Dagar. Några futtiga dagar kvar. Sen har året gått. Det där första året som alla pratar om. De första 12 månaderna. Snart är det exakt 1 år sedan jag stack. Mitt i natten. Flydde för mitt liv. Den gången visste jag inte ens om jag skulle överleva. Jag visste inte om jag hade nån framtid. Jag visste ingenting. Bara att jag måste ut. Långt bort. Och fort!

Mitt personliga helvete hade nåt sin kulmen. Jag visste att det va dags. Visste att jag skulle lämna. Gå. Jag gjorde det. Jag vågade tillslut lämna min plågoande. Mitt monster!

Jag har lärt mig mycket på ett år. Om mig själv. Om livet. Om vad jag vill ha ut av livet. Jag har lärt mig att det inte går att rymma. Har försökt men utan vidare resultat. "Om man bara kunde dra. Lämna allt och bara försvinna. Rymma med en cirkus. Bli en sån där som går på lina. Resa runt i karavan över hela världen..."
Idéer som man får i såna lägen är sällan genomtänkta. Jag kom på att jag tex inte känner några cirkusartister som jag kan rymma med. Och nån lina skulle jag inte kunna traska omkring på. Jag skulle förmodligen få jobba med att plocka elefantbajs. Ett ganska riskfyllt jobb. Utan att vara glamoröst. Jag bestämde mig för att stanna kvar och ta itu med problemen. Upptäckte att man ändå inte kan fly från sitt förflutna. Det kan funka ett tag. Men förr eller senare kommer det ifatt en. Det förgrenar sig för att längre fram ligga i bakhåll. Då blir slaget hårdare och greppet tajtare. Det blir svårare att slå sig fri.

Det har varit ett tufft år. Och det är inte över än. Mardrömmarna finns fortfarande kvar. Kanske lite mer nu när årsdagen närmar sig. Ångesten ger sig till känna då och då. Men idag är jag starkare. Jag är lycklig. Jag är stolt och glad. Jag är levande!

Jag tar fortfarande en dag i taget. Tänker inte skynda för fort. Jag tar saker i min egen takt och ingen kan tala om för mig vad som är rätt och fel. Det är bara jag som vet.

Knytnävar i ansiktet. Händer runt halsen. Stenar genom fönstret. Telefonsamtal och sms. Lossade bildäck och ändå står jag här?

Stor och dum vs Liten men stark. And the winner is.....