Mardrömmar, mardrömmar, mardrömmar...

Jag är så fruktansvärt trött. Varför kan inte mardrömmarna bara ta slut nån gång? Jag har blivit slagen, sparkad, hånad, förnedrad, hotad och dödad på en j*la massa olika sätt nu. Varje natt. Kan inte finnas så många sätt kvar nu. Vaknade tidigt imorse efter ett par timmars sömn. Svetten rann och jag grät när jag vaknade. Jag kämpar emot. Är så trött. Men vill inte sova. Ibland önskar jag att det fanns nån här. Nån med en trygg famn som kan trösta efter en mardröm. Ibland önskar jag att det var XX. Men helst nån annan tror jag. Nån som luktar gott. Nån som är bra på att trösta. Nån som inte struntar i mig när jag är ledsen. Nån som inte är elak när jag väcker honom mitt i natten och är rädd. Nån sån skulle det vara. Nån som skulle få mig att känna mig trygg. Det är bättre än att känna sig rädd. Och ledsen. Trygg och glad skulle jag vilja vara.

Men vem skulle orka med en trasig tvåbarnsmamma. XX gjorde inte det. Och ändå var det han själv som tog sönder mig. Jag var bara skräp. Jag var inte värd nånting. I hans värld var jag en nolla. Jag var nån som man inte behövde ta hänsyn till. Jag kände det som om jag var osynlig och stum. Han varken hörde eller såg. Han ville inte. Han brydde sig inte om mig. Man bryr sig inte om sopor! Jag undrar varför han inte gjorde sig av med sina sopor. Det brukar jag göra. Det gjorde jag! När mina sopor började ruttna och stinka för mycket så slängde jag ut dom! Inte vill man väl ha ruttnande sopor i sin säng!! Nä, FY så äckligt!

Jag ångrar inte att jag lämnade honom. Inte för en sekund. Men det är fortfarande ett sår. Dom som kan sånt här säger att det kommer ta ett tag. Ett rätt bra tag. Att såren delvis kommer att läka men ändå göra sig påminda ibland. Det kan jag kanske leva med. Bara jag slipper mardrömmarna. Det har nästan gått tre månader nu, sånär som på några dagar. Det har inte gått en enda natt utan att han besökt mig. Vill så gärna få sova. Sova en hel natt. Vakna utvilad. Utan huvudvärk och frossa. Får byta sängkläder i ett kör. Borde bli sponsrad av VIA.

Nä, jag måste försöka få lite krafter inför rättegången. Den närmar sig. Snart är det dags. Inte alltför lång tid kvar. Min mage gör ont. Mitt huvud sprängs snart. Mina ögon svider och jag är yr. Låt mig bara få en enda natts sömn. En natt är allt jag ber om.

Jag är så fruktansvärt trött. Vill bara få sova!