Imorgon faller hovrättens dom. Imorgon har det gått en vecka. En vecka sen jag såg honom. Hörde hans röst. Min kropp skriker inte efter drogen lika mycket längre. Abstinensen har lagt sig. Det är skönt.
Jag försöker förstå. Förstå honom. Förstå situationen. Försöker accpetera. Det är svårt. Jättesvårt. En del tycker att jag gjort fel. "Det var väl inte så farligt?"
Jag märker att en del inte tycker att han förtjänar nåt straff. Att han inte är skyldig till nåt. Mer än en taskig barndom kanske.
Men vad skulle jag gjort då? Vad skulle NI gjort i min situation. Vad hade ni önskat att er syster/dotter hade gjort?
Jag orkar inte med några fördömande kommentarer nu. Jag kan inte hållas ansvarig för hans handlingar. Han är ju en vuxen människa. Ska jag bara ta hänsyn till honom? Inte se till mitt eget bästa. Eller barnens? Ska jag leva olycklig och rädd bara för att det är HONOM det blir synd om annars?
Det värsta är att jag tar åt mig. Jag bryr mig om vad människor tycker. Mina vänner säger åt mig att jag inte ska det. Att jag ska låta det rinna av mig. Men jag kan inte. Jag har vant mig vid att mina åsikter inte är värda nåt. Att min vilja inte räknas. Att mina val alltid är fel. "Är det så? Har jag gjort fel? Var det fel att polisen blandades in? Var det orättvist mot honom?"
En vacker dag kanske det drabbar er, er syster, dotter eller vän. Jag finns här då. Även fast ni dömer mig idag. Jag tänker försöka att inte ta åt mig. Jag tänker inte klandra mig själv mer. Jag behöver inte förklara. Inte urskulda mig. Jag har inte gjort nåt fel. Ni kan ge mig kommentarer och blickar. Vända mig ryggen. Jag har de vänner jag behöver. Vill inte ha dom som dömer ut mig. Som vägrar försöka se. Jag klarar mig.
Imorgon vet jag. Imorgon vet XX. Imorgon kommer domen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Taskig barndom kanske är en förklaring. Å andra sidan så är vi många med taskig barndom som inte blir misshandlare för det. Det finns alltid en förklaring till varför folk blir som de blir. Men egentligen spelar det inte så stor roll. Alla människor kan göra val och han valde att misshandla dig och dina barn på ett fruktansvärt sätt. De som säger annat förstår helt enkelt inte bättre. Klarar inte av att sätta sig in i vad du varit med om.
Du har gjort precis alla rätt i världen. Snälla, tro aldrig något annat. Du är bäst!
Jag saknar dig och dina hysteriska skrattanfall, din spontanitet och ditt goa glada busiga sätt.
Jag saknar min barndomsvän, även om vi inte umgås ofta så finns du alltid där. Jag vet att du vill vara ifred just nu och jag respekterar det.
Jag hoppas bara att du inte glömmer mig och att vi kan leka igen någon dag! :)
Hej, Jag hittade din blog av en ren slump och blev fast.
Jag är så djupt imponerad av din inre styrka! Du kommer att klara det här, du kommer att hitta tillbaka till dig själv och ditt egna liv. Jag önskar att jag själv var lika stark som du.
/J
Skicka en kommentar