Jag gråter!

Tårarna rinner. Mitt huvud håller på att gå i tusen bitar. Jag skakar fortfarande. Domen har kommit!

Hovrätten fastställde tingsrättens dom!

Stora ord. Hovrätter, tingsrätter och domar. Förundersökningar och stödbevisning. Det låter så allvarligt. Domen har fallit. Jag kan nästan höra hur det ekar efter ljudet av klubban. Så gör dom i filmerna. Det är inte alls som i filmerna. Det har jag lärt mig. Ingen jury. Ingen klubba. Det går ganska lugnt till. Förundersökningen går inte riktigt heller till som på film. Ingen hypokondrisk Martin Beck. Ingen tjurig Gunvald. Men jag var ganska nöjd med min utredare. Han med jeansen. Han var bra. Jättebra. Han var mjuk och varm och förstående.

Det var rätt bra att jag hade en manlig utredare. Då fick jag ju se att det finns hyggliga karlar därute. Det dröjer nog ett tag. Men så småningom ska jag nog ha en hygglig karl i mitt liv. Kanske en som kan baka bullar. Annars kan jag baka dom själv. Om jag nu vill ha några bullar.

Domen har fallit. "Hovrätten fastställer tingsrättens domslut!" "Boom!" Det låter så högtidligt på nåt sätt. Jag kan inte låta bli att undra vad XX tänker nu. Han är nog arg och besviken. Men jag kan inte bry mig om det. Jag har inte kraft till det längre. Han har ju inte lagt kraft på att bry sig om hur jag känner. Nä, nu är det min tid. Mitt liv. Nu ska jag komma på fötter igen. Vill slippa bli påmind. Vill slippa få nån mer abstinens. Jag tänker gå vidare. Bli stark. Hel. Baka bullar!

Jag tänker gosa med mina barn. Jag ska lära mig att älska mig själv! Så som dom älskar mig. Nu gråter jag igen. Idag finns styrkan. Men den döljer inte smärtan. Smärtan som XX har orsakat. Den finns kvar. Såren blöder fortfarande. Dom gick upp för en vecka sen och blodet fullkomligen pulserar ut. Det kanske lugnar sig snart. Med ett tryckförband blir det nog snart bättre.

Men just nu blöder det kraftigt. Det gör ont. Men det finns samtidigt en lättnad. Nu är det över. Jag behöver inte möta honom igen. En del av mig sörjer det. En del av mig älskar honom fortfarande. Men den delen krymper. Dör. Snart försvunnen. Det gör ont att ta farväl av den delen. Men det måste göras. Jag ska klara det.

Huvudet värker och jag skakar. Det är över. Kan inte fatta det! Nu är det bara jag. Mitt liv. Jag bestämmer.

Aldrig mer. Aldrig mer ska nån få tala om för mig vad som är rätt och fel. Aldrig mer ska nån få lägga hand på mig. Aldrig mer ska nån få trycka ner mig. Tala om hur värdelös jag är. Aldrig mer. ALDRIG!

Nu är det jag. JAG. Jag kan, jag vill och jag vågar!

"Boom!" Nu är det över. Tårarna rinner nedför mina kinder. Huvudet värker. Jag mår illa. Men det är över.