Idag vill jag inte vara vuxen!

Idag vill jag vara tre år. Trotsig. Ligga på golvet. Sparka och gråta och bara vägra! Vägra allt! Vill inte ha ansvar för nåt. Vill inte! Tänker ligga i fosterställning på soffan. Matvägra. Tänker inte alls dammsuga. "För att jag inte har nån lust! Så det så!"

Vill inte vara social. Inte prata. Vill inte låtsas som att allt är bra. Vill inte vara stark. Idag orkar jag inte. Det är inte kul att vara vuxen. Då måste man klara så mycket. Man ska ta ansvar. Man måste. Jag orkar inte. Kraften försvann inatt. Idag är jag Lotta på Bråkmakargatan. Kan allt. Men jag vill inte. Jag tänker rymma hemifrån. Trotsa. Tänker inte alls göra som alla säger. Inte göra det som förväntas av mig. Tänker inte! Vill inte. ORKAR inte!

Var tog kraften vägen? Idag finns den inte. Idag vill jag vara offline. Idag är jag tre år.

"Gör det själv! Tänker jag inte alls det! Kan du va' själv! Dumma dig!"

Jag vill isolera mig från omvärlden. Vill stänga in mig och aldrig komma ut. Lägga mig ner och dö. Dra täcket över huvudet, blunda och bara vara. Igår var jag redo med boxningshandskarna. Idag kan jag inte ens hitta dom i röran. Röran i mitt huvud. För mycket bråte. För många måsten. Vet inte vilken ände jag ska börja rensa i. Känner mig infekterad. Förgiftad.

Jag får inte ge upp. Vill egentligen inte. Men idag går det inte. Idag är kraften helt försvunnen. Den är död. JAG är död. Inombords. Helt tom. Kan inte tänka. VILL inte tänka. Idag tänker jag vara död. Idag tänker jag inte leva. Orkar inte. Idag är en dag som är svart. Kall.

Jag fryser. Idag är det extra kallt och ensamt på utsidan av bubblan. Idag har bubblans skal blivit tjockare. Ogenomträngligt. Idag känns det kört.

"Får inte ge upp. Hur ska jag då lyckas ta mig in? Måste fortsätta kämpa."

Men hur? Jag orkar inte. Kan knappt stå på benen idag. Jag vill sova. Få vila. Få känna mig trygg igen. Men det går ju inte. Tänk om det aldrig går. Tänk om det alltid kommer att vara såhär. Idag känner jag ingen ilska. Bara tomhet. Likgiltighet. Likgiltighet inför mig själv. Min spegelbild blir mer och mer suddig. Snart syns jag nog inte mer. Snart finns jag inte.

Jag tittar in i bubblan. Ropar på hjälp. Skriker och gråter. Ingen hör. Ingen ser. Dom skrattar därinne. Har det bra. Dom är lyckliga. Dom har varann. Det är ingen idé. Jag torkar mina tårar. Vänder mig om och går sakta därifrån. Ingen såg mig. Ingen hörde. Det är bara jag nu. Jag och mina små. Vi går nu. Kanske kommer tillbaka en annan dag. Men idag är det ingen idé att försöka komma in. Jag måste hitta rätt verktyg. Får försöka ta mig in en annan dag.

Idag orkar jag inte. Just idag ger jag upp. Idag vill jag vara liten och tyst.

Idag vill jag inte vara vuxen!