Jag ska vara ärlig mot mig själv, säger dom. "Ärlig? Hur kan jag vara det när jag knappt vet vad jag känner? Är det saknaden som är den riktiga känslan? Är det kärleken? Är jag egentligen arg? Är min sporadiska styrka bara en falsk känsla?"
Jag har så många känlsor inuti. Dom är svåra att hålla isär. Hur ska jag veta vilka känlsor som är äkta? Hur ska jag kunna vara ärlig mot mig själv när jag inte vet? "Ingen kan förebrå dig för dina känslor!" Men JAG gör ju det! Jag förebrår mig själv. Kan inte rå för det. Det känns så bra när jag är stark en stund. Då känner jag hoppet igen. Men den starka stunden är inte lång. Saknaden tar över. Sorgen kommer alltid tillbaka. Skammen. Jag ser ner på mig själv. Jag nedvärderar mig själv så som XX gjorde. "Betyder det att han hade rätt? Då är ju allt förgäves!"
Jag borde vara min egen bästa vän. Min egen själsfrände. Jag borde lyfta upp mig själv när jag är nere. Trösta mig själv när jag är ledsen. Jag borde stötta mig själv när det känns tufft. Men det gör jag ju inte. Jag kan inte.
Klockan är över fyra. På morgonen. Jag har inte lyckats somna än. Så fort jag slumrar till känner jag hans hand runt min hals. Jag vaknar med ett ryck. Kippar efter luft. Känner paniken. Ensamheten. Det finns ingen här. Ingen som kan jaga bort honom från mina drömmar. Han kommer alltid tillbaka. Nu mer än någonsin. Han är så verklig. Smärtan är verklig. Den finns fortfarande kvar. Ensamheten är verklig. Rädslan. Gråten. Allt är verkligt. Och ändå så overkligt!
Mina känslor gör mig galen! "Var ärlig mot dig själv." Jag kan inte. Jag vet inte hur. Jag vet ju inte vilken av alla dessa känslor som är den riktiga. Den som jag ska lyssna på. Ingen kan heller tala om det för mig. Jag måste hitta svaret själv. Jag måste själv hitta vägen in i bubblan igen. Nu är bubblans vägg så tjock att jag knappt kan tyda dom som är därinne. Jag ser bara skuggor. Inga färger. Allt är grått. Men inte lika grått som härute. Härute är det mörkt. Och kallt. Ingen kan värma mig. Ingen kan hålla min hand när jag är rädd. Jag måste göra det ensam. Jag måste förstå. Måste hitta svaren. Men har ingen kraft.
Jag vill inte prata med nån. Jag orkar inte. Har inga krafter just nu. Jag skrattar ibland. Men aldrig inuti. Mitt hjärta kan inte le längre. Min själ är fortfarande trasig. Jag svarar inte när det ringer. Jag orkar inte svara på några frågor. Vill inte prata om hur jag mår. Vill inte prata om rättegångar och domar. Vill inte svara på frågor om XX. Vill inte! Det är alltid samma frågor. "Hur mår du? Mår du bättre nu? Hur gick det? Hur var det? Hur var han? Var han arg? Hur kändes det att möta honom? Vad tror du om domen? Skönt att det är över va?"
Jag vill inte prata om det! Jag vill inte prata om nåt! Jag vill stänga in mig. Skapa min egna lilla bubbla. Jag vill slippa vara stark. Vill få vara liten i min egen bubbla. "Du måste rycka upp dig! Du måste släppa taget! Du måste gå vidare! Du måste, du måste, du MÅSTE!!!"
Jag måste ingenting! Lämna mig ifred! Jag gör så gott jag kan!
Jag känner mer och mer press på mig. Jag känner mig jagad. Trängd. Jag vill fly. Gömma mig. Ta skydd nånstans där ingen hittar mig.
Jag drar mig undan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gumman, du behöver inte prata om det, du behöver inte mala med andra om det.
Ta tiden du behöver och det kommer säkert en dag dâ du mâste mala om det, alla jäkla känslorna och tankarna mâste ut, den dagen finns vi där.
Vila i soffan en söndag och vara egoist är ocksâ healing.
Kram
Jag är Jeff Chandler med namn, jag vill använda detta medium för att varna alla lånesökare att vara mycket försiktig eftersom det finns scammers överallt. För några månader sedan blev jag ekonomiskt ansträngda och på grund av min desperation blev jag bluffad av flera online långivare. Jag hade nästan förlorat hoppet tills en vän av mig hänvisade mig till en mycket tillförlitlig långivare som heter Rev. Ben Davies (en gudfruktig man) som lånar mig ett lån på $ 65,000.00 under 72 arbetstimmar utan stress. Jag förklarar för företaget via post och allt de sa till mig var att gråta inte mer för att jag kommer att få mitt lån i deras företag och jag har också gjort rätt val att kontakta dem, jag fyllde i ansökningsblanketten och fortsatte med allt som begärdes Av mig och till min chock fick jag lånet, och jag lovar att dela detta utan att han vet, om du behöver någon form av lån, kontakta bara honom nu via: bendaviesloanfirm@yahoo.com, jag använder detta medium Att varna alla lånesökare på grund av helvetet passerade jag i händerna på dessa bedrägliga långivare. Han är snäll hjärta. (bendaviesloanfirm@yahoo.com)
Skicka en kommentar