Ännu en sömnlös natt.

Jag vaknade inatt. Som vanligt. Men inatt var det annorlunda. Mitt hjärta slog och jag kunde knappt andas. Kändes som det var nån i lägenheten. Min första tanke var att så snabbt som möjligt nå till mobilen och springa mot dörren. Det gick några sekunder. Tystnad. Jag höll andan. Tänkte. Lyssnade. Då mindes jag. Drömmen. Jag hade träffat XX igen.

Vi träffades ute. Jag var ute med hunden och plötsligt ropar nån mitt namn. Han står en bit bort. Ler. Han har så vackra ögon. Dom glittrade. Jag ryggade tillbaka men han bad mig att inte gå. Han bad mig att bara lyssna lite. Att inte bli rädd. Han skulle inte göra mig illa. Vi pratade. Han tackade mig. Sa att jag fått honom att öppna ögonen. Han frågade om han kunde komma hem till mig samma kväll. Bara för att prata. Jag gick tillslut med på det. Vi bestämde träff och jag åkte och hämtade honom. Bilfärden var lång. Vi pratade hela vägen. Han berättade om tiden inne på anstalt. Att han var en ny människa. Han hade mött många människoöden. Fått perspektiv på saker och ting. Lärt sig av sina misstag. Fått hjälp med sina problem. Nu ville han söka förlåtelse. Han log. Var varm. Och fin. All min kärlek väcktes till liv igen. Han la en hand på mitt ben och det kändes så bekant. Så tryggt. När vi var hemma hann jag inte mer än att låsa upp dörren förrän jag fick en hård knuff i ryggen. Jag ramlade in i hallen och slog pannan i toalettdörren. Vände mig om och tittade frågande upp på honom.

- "Din lilla j*la f*tta! Trodde du verkligen att du skulle lyckas sätta dit mig??
Trodde du att du skulle komma undan? Jag hittar dig alltid!!

Jag hann inte tänka. Första sparken kom. Den träffade mig mitt i magen.
Han slog och han sparkade. Skrek att han skulle dödat mig när han hade chansen. Att han väntat så länge på detta tillfälle. Att han planerat det. Att jag var så j*la korkad som gick på att han fortfarande älskade mig.

- "Hur fan kan man älska en liten h*ra som du? Du är ingenting. Du ska dö!"

Jag skrek och grät. Bad honom sluta. Sa att jag var ledsen för allt. Att jag älskade honom. Att jag gjorde vad som helst bara han slutade. Han ville inte sluta. Han njöt av det. Njöt av att jag bad.

Mina kläder färgades röda av blodet. Det rann ner från mitt ansikte. Jag hade svårt att andas efter sparken i magen. Jag försökte ta mig därifrån. Då tog han tag i mitt hår och dunkade mitt ansikte mot golvet. Han slet mig i mitt hår och kastade mig på rygg. Sen kom handen. Den som alltid kommer. Ett hårt grepp om min hals. Hans ögon var inte längre vackra. Inte längre kärleksfulla. Dom var svarta. Fulla va hat. Han log. Ett elakt leende. Hans sista ord var: "Jag har aldrig älskat dig!" Sen vaknade jag.

Drömmen var så verklig. Jag var så säker på att jag inte var ensam i lägenheten. Att han fortfarande var där. Jag kände mig öm i hela kroppen. Jag skakade. Och grät. Han lurade mig. Och jag gick på det. Det var bara en dröm. Den här gången.

Min ork börjar ta slut. Min fysiska styrka är knapp nu. Han finns kvar. Överallt. Hela hans väsen genomsyrar min tillvaro. Kommer min vardag aldrig kännas trygg och lugn igen?

Jag är så trött. Behöver få vila. Behöver få känna ro. Det måste vända snart. Jag orkar inte så mycket mer nu. Vill inte ha fler vakna nätter. Om det ändå kunde ta slut. Om jag bara kunde få sova. Sluta drömma.
Jag önskar så att mina sömnlösa nätter tog slut.