Han förlorade mig! Långt innan jag lämnade honom. Han förlorade mig bit för bit. Han förlorade en liten bit av mig för varje elakt ord. Han förlorade en liten bit av mig för varje nedvärderande kommentar. Han förlorade den största biten när han bedrog mig.
Han trodde han vann över mig. Fast allt han gjorde var att stöta mig längre och längre bort. Tills jag inte längre kunde se vägen. Vägen som ledde tillbaka till honom. Det var han som inte ville se. Inte ville känna. Det var han som stängde dörren. Han förgiftade allt det fina. Han förgiftade min kärlek.
Kärlek. Det som är det vackraste man kan ge en annan människa. Jag gav honom mitt allt. Min tid. Min kärlek. Mitt liv. Jag gav av hela mig själv till honom. Gav tills jag var dränerad. Tills jag var tom. Hade inget mer att ge. Kände mig tom. Skadad. Hade djupa sår. Jag älskade honom fortfarande. Men orkade jag fortsätta ge? Ge av mig själv? Jag kämpade och försökte. Men tillslut jagade han bort mig. Tillslut tog han död på allt. Han gjorde det. Inte jag.
Idag är jag inte rädd. Orkar inte vara rädd. Orkar inte sakna. Jag saknar det som inte fanns. Det som aldrig blev. Saknar det jag önskade vi hade.
"Det verkar vara ett himla slöseri med tid att sakna nåt som inte finns. Som ALDRIG fanns!"
Istället tänker jag sakna mina barn när dom inte är hos mig. Jag tänker sakna mina vänner när jag är ifrån dom. Jag ska sakna mammas lasagne! Det är såna saker jag ska sakna. Såna saker som räknas. Som finns. Jag kommer att bli starkare. Jag kommer att kliva ut ur mörkret som en segrare. JAG kommer ha vunnit över monstret. Jag kommer vara lyckligare. Starkare. Extreme makeover!
"Jag lär ju inte få större lökar, men dock ett bättre självförtroende. Det får duga!"
Jag struntar i alla mardrömmar. Dom kan inte stanna kvar för evigt. Dom kan försöka trötta ut mig men jag tänker inte låta dom vinna. Väck mig då! Men jag tänker somna om. Jag är envis och ger mig inte förrän dom fattar att dom inte har en chans.
XX förlorade samma sak som jag vann. Mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar