Tre dagar kvar!

Lördag! Det betyder att det är tre dagar kvar. Om tre dagar ska jag möta honom igen. Förhoppningsvis för sista gången. Om tre dagar ska jag sitta och berätta allt. Än en gång. För främmande människor. Dom ska lyssna på min historia. Min rädsla. Min smärta. Jag önskar att jag fick behålla den för mig själv. Det gör ont att dra upp det. Speciellt framför honom! Men jag måste!

Idag känner jag inte för att ge upp. Jag är 32 igen. Det är skönt! Jag kan gå på bal på slottet en annan dag. När allt är över. Då ska jag på bal! Men först ska jag klara av det här. Jag ska berätta allt igen. Allt jag upplevt. Allt jag minns. Sen ska jag gå vidare. Leva. Jag vill inte ha mer smärta i mitt liv. Inga fler slag. Inga sparkar. Ingen ska få håna mig. Trycka ner mig. Ingen! Jag är den som ska bestämma. Jag vet själv vad jag vill. Ingen har rätt att bestämma det åt mig! Ingen ska någonsin mer få hota mig till fel beslut. Skrämma mig för sin egen vinnings skull.

En stark människa behöver inte hävda sig. En stark människa stöttar de som är mindre starka. En god människa hjälper. En varm människa älskar. Det är bara svaga, ynkliga människor som måste hävda sig genom att trycka ner andra. Det är bara onda människor som skadar andra. Det är bara känslokalla, empatilösa människor som inte har förmågan att älska. Dessa människor blir aldrig lyckliga. Jag tänker bli lycklig. Jag KOMMER bli lycklig!

Tre dagar kvar. Jag vill inte vara rädd längre. Jag vill vara stark. Jag vill bli mig själv igen! Saknar mig själv. Jag brukade tycka rätt bra om mig själv. Inte när jag märkte att jeansen hade blivit för små. Då kunde jag bli lite småsur på mig själv. Men annars var jag rätt bra kompis med mig själv. Jag var ärlig mot mig själv. Lite väl hård ibland kanske, men av kärlek. Hård men rättvis. Jag visste vad jag själv ville. Försökte uppfylla mina egna drömmar. Jag ställde upp på mig själv. Sen kom XX. Han tog allt ifrån mig. Han tog min vilja. Mina drömmar. Han krossade dom.

Jag trodde det ett tag. Men nu vet jag bättre. Jag vet att mina drömmar bara har gömt sig. Min vilja också. Dom letade sig längst in i mig. Tillsammans med min trasiga själ och mitt sönderslagna hjärta. Där gömde sig viljan och drömmarna. Dom vågade inte ta sig ut. Inte förrän han var borta. Nu börjar dom titta fram lite då och då. Men fösvinner in igen när dom känner sig hotade. Jag tänker inte ge upp på dom. Jag ska ge dom tid. Snart vågar dom visa sig. Snart är vi tillsammans igen. Då är vi hela.

Tre dagar kvar. Jag måste försöka sysslesätta mig med nåt. Inte sitta ensam och grubbla. Tur att jag har mina rövare. Dom tar hand om mig. Dom delar med sig av sin styrka till mig. Jag får luta mig mot dom när jag är mitt i stormen. Dom får mig att känna mig trygg. Dom finns där. Hela tiden. Jag behöver inte vara rädd. Dom är med mig hela vägen. Jag gillar dom. Mina fina rövare!

Tre dagar kvar. Tre. Sen är det över. Sen behöver jag aldrig mer möta honom. Hoppas jag. Tre dagar. Måste samla kraft. Mod. Sista fighten. In i ringen en sista gång.

Tre dagar kvar.