Idag kom det som fick mig att vilja ge upp. Lägga mig ner och dö. Ett sms. Ett hot mot mitt och mina barns liv. Snarare ett löfte om att vi alla tre kommer att "plockas"!! Man nämnde barnens skola vid namn. Man vet var vi finns. Man vet våra rutiner. När, var och hur! Man vet allt!
Jag är så trött. Gråter både inombords och helt synligt. Orkar inte mer nu! När ska jag kunna få ro? När kan jag sluta fly? Sluta gömma mig? All min styrka har runnit av mig. Blir arg då och då. Men mest bara rädd. Mest bara ledsen. Hela mitt liv har återigen vänts upp och ner. Det är kaos i hela mig. Såret har gått upp och blodet pulserar ut. En rejäl artärblödning. Det slutar inte. Jag håller på att förblöda. Livet rinner ur mig. Tankarna flyger runt i huvudet på mig.
Jag har länge gått och varit rädd när jag varit ute. Trott jag sett XX hela tiden. Spanat efter honom. Nu vet jag ju inte vem eller vilka jag ska titta efter. Kan vara den där killen i kön på konsum. Eller han där borta vid övergånsstället. Kanske mannen med hunden. Jag har ingen aning om vem. Det stod "vi" i sms:et. "VI ska plocka er!" Vilka vi?
När vi minst anar det så ska alltså några "vi" plocka oss. Dom räknade upp de adresser där vi befinner oss. Nu har vi fått gömma oss. Fått fly. Har fått rycka upp barnen från skolan. Dom kan inte ens vara med på julavslutningen. Blir ingen riktig jul för dom. Jag har ingen ork kvar nu. Nu är jag riktigt tom. Kan inte se klart. Kan inte komma på lösningar. Trots all aktivitet i min hjärna kan jag inte tänka en enda logisk tanke. Ingenting är som det ska. Det stormar inom mig.
Jag trodde det skulle vara över snart. Det kommer det aldrig att vara. Inte förrän jag är utspelad. Bortglömd. Begravd. "PLOCKAD"!!
Jag är så trött. Så rädd! Idag blev det ännu en polisanmälan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Finner inga ord, önskar jag kunde ge den trygghet och ro ni behöver men vet inte hur jag skall göra,önskar jag kunde ge dig svar på alla tankar som snurrar runt, men vet inte hur jag skall plocka bort dom, vet inte hur jag skall stoppa blödningen men skall försöka så gott jag kan. Det är så lågt att ge sig på två små oskyldiga barn, har dom inte fått lida nog ?!! Har inte du fått lida nog ?!!Det enda jag vet hur man gör just nu och det vill jag göra och kommer att göra, det är att finnas vid din och dina barns sida.
Love Ya..
/Bäver
Jag blir så ledsen när jag läser. Jag trodde inte att det skulle vara över, men man kanske naivt hoppades på det. Jag håller med "Bäver", har inte ni fått lida nog ? Och vad gör samhället för att hjälpa er ?? Inte ett skit. Kan dom inte skaka fram en trygg bostad åt er någonstans så att ni i alla fall kan få fira jul på ett drägligt sett ? Du vet att min dörr står öppen, och här finns massor av gott varmt te och nattuggla som jag är så kan jag prata dej genom nätterna. Sköt om dej så gott du kan !
Vad annat kan du göra än att anmäla igen och igen? Så bra att du anmäler stronga du! Jag känner med dig och jag känner igen mig så väl. Jag har varit i din sits för många år sen men så märkligt - allt kommer tillbaka när jag läser din blogg. Det att du känt dig iakttagen och förföljd visar att du har dina sinnen fullt påslagna och det är ditt egna inre alarm som är guld värt. Åh, jag önskar så att de som hotar får sina straff! Genom att aldrig ge dig kommer ingen åt dig - ingen direkt tröst men du vet att det är enda vägen framåt och ur detta - att du inte ger dig. Du är stark och du befinner dig mitt i stormens öga och det är klart som sjutton att du svajar då och då. Minns när du känner dig sommest ensam och utlämnad att du har medsystrar i natten - du är inte ensam i vansinnet OCH det viktigaste: Du klarar detta! Låt honom inte få förstöra er jul - ge honom inte det nöjet! *kramar om dig mjukt & länge*
Ååh jag blir så arg då jag läser detta,"de" vet ju vad som är den ömmaste punkten hos en människa o den utnyttjar de, små barn....usch! Åsså du....ännu mera usch. Blir bara så arg.....myndigheterna får sätta poliser utanför dörren o skolan så att barnen får vara med på avslutningen i lung o ro....! Fortsätt polisanmäla hela tiden så fort det kommer ett hot för till slut måste ju rättvisan skipas....tycker man!
//Anna
Hoppas du kan hålla dig stark och ta hjälpa av andra! Skickar en kram här.
KRAM
jag finner inte riktigt några ord som passar sig men måste säga efter att jag följt din blogg att jag tycker du är enormt stark. jag är imponerad. lider med dig och dina barn men hoppas ni snart får en inre och yttre frid så ni kan gå vidare med era liv. kämpa vidare, du är fantastisk!
Det är så lite, men jag vill bara skriva en rad för att stötta! Jag önskar att alla kunde känna sig trygga och slippa se sig över axeln hela tiden.
Du är så mycket starkare än du tror!
STOR JUL-KRAM!!!
Skicka en kommentar