onsdag 12 december 2007

Sluta gnäll om svärmor!

Huvudvärken har släppt något idag. Är mest trött. Har så mycket att fixa. Det går trögt. Måste orka! Hitta ny bostad. Helst i förrgår! Han är ute snart. Det är bara fråga om veckor kvar! Inte så många veckor. Inte tillräckligt många.

"Varför ska det vara såhär? Varför ska den som blivit utsatt få vara den som betalar det högsta priset? Varför ska jag straffas? Det är ju så det känns? Jag tycker inte synd om mig själv. Är bara j*ligt trött!"

- "Du klarar det här! Du gör rätt! Du är stark! Du förtjänar lycka! Trygghet! Vi står bakom dig!"

Jag har hört det så många gånger. Det har känts tryggt. Det har gett mig styrka. Men det är inte över än. Det är ju NU som mitt stora arbete har börjat. Fram till rättegångarna har jag inte behövt göra nåt. Andra har drivit allting framåt. Polisen tog en anmälan. Åklagaren väckte åtal. Drev målet framåt. Rätten dömde. Två gånger. Jag har bara hängt med. Det har varit skönt att inte behöva tänka. Men nu. Nu tänker jag. Nu undrar jag hur framtiden ska bli. Nu är det upp till mig. Nu ska jag helt plötsligt stå på egna ben. Bestämma själv. Det är ju sk*tläskigt! Skönt med samtidigt otäckt. Nu är det inte längre nån som driver det praktiska framåt. Nu är det bara jag. Jag ska hitta en ny trygg bostad. Mina barn måste få komma hem. Jag måste få ha dom hos mig.

Jag kämpar. Men det är svårt att orka. Ibland vill jag bara ge upp. Stanna kvar. Vänta. Jag vet ju så väl vad det skulle innebära. Men ibland är allt bara så övermäktigt. Ett stort j*la jättehinder som känns helt omöjligt att ta sig över.
"In i den där bubblan kommer man väl aldrig komma! Får nog stanna kvar här på utsidan."

Jag orkar inte tänka på att det är jul snart. Alla tjatar om det. Gnäller om det. "Jag är så stressad! Det är så mycket att stå i!"

Det är det väl för f*n för varenda j*vel?!

"Gud, jag måste hinna julstäda! Svärmor kommer hit. Hela huset måste iordning! Fy vad jobbigt!"

Jamen, du HAR ju iallafall ett hus-h*lvete att städa din ärkenöt!!

"Jag är helt slut! Ska bli SÅ skönt att resa bort i tre veckor över jul. Vad ska DU göra i jul?"

Äh! Go' j*vla jul för i h*lvete!

Jag orkar inte lyssna på allas vardagsproblem. Det gnälls om karlar som inte hittar till tvättkorgen. Om ungar som bara skriker. Om bilar som måste in på service. Om svärmödrar som är så ohyggligt elaka att dom hjälper till med barnbarn och städning och råkar ställa tillbaka grönsåpan i fel skåp! Det gnälls om packning inför semesterresor. Jobbiga kollegor som bakar glutenfria lussekatter till eftermiddagsfikat. Det gnälls om berg med disk. Om högar med tvätt. Jag orkar inte lyssna. Kan slänga på en film istället. Eller måla naglarna. Kan höra mig själv säga: "Mm..ja..fy va jobbigt för dig..nä..menar du det?...oj...mm.."
Blir det för mycket använder jag mig alltid av: "Du...nu försvinner du..jag hör dig väldigt dåligt..jag kör in i en tunn...." *klick*
Jag använder den även om jag sitter hemma i soffan och pratar. Men folk fattar inte. En del är så in i h*lvete självupptagna. "Hej! Har du kommit hem nu? Det bröts ju förut!"
Miffo!

Jag tänker inte ge upp. Jag tänker fortsätta kämpa till sista blodsdroppen. Jag kämpar för mina små. Och för mig själv. Jag kämpar för alla er som inte själva orkar! Men sluta för f*n och gnäll om svärmor!!

7 kommentarer:

Lillie plein damour sa...

Gud. Jag tar ât mig!!
Jag gnäller om svärmor, jag vet.
Men jag tror att man mâste acceptera att andra inte har dina problem.
Förra âret sâ satt jag i cellgiftsbehandling , utan hâr och spydde över juldagarna och lipade framför spegeln och tänkte att jag aldrig kommer att bli frisk.
Och i âr sâ känner jag mig redan irriterad för att Vs mamma kommer hit över jul och skall pika och prata skit i 2 dagar!
Vad är 2 dagar egentligen? Ingenting!
Sâ jag skall sluta att gnälla och ta vara pâ det som jag har, man vet aldrig vad man fâr.
En sak som min psy sa, när jag kände mig ensam och var sâ jävla trött pâ att höra andras jävla futila smâ problem var att inte bli arg pâ dem, det är inte deras fel.
Det tar ett tag innan du kommer att komma pâ fötter gumman, men en dag sâ kommer du att göra det med dina tvâ guldklimpar.
Jag förstâr att du är trött pâ att höra vâra smâ problem, men vi har ocksâ större problem om vi kanske inte har lust att prata om..sâ svärmor kanske bara är en liten del av problemet.
Varm kram
J

Anonym sa...

Du har dina problem att ventilera och dina kompisar sina.
Att man lyssnar på varandra är viktigt, hur stort eller smått problemet än är. Det är det kompisar och vänner är till för.
Ge och ta- det vinner även du på i längden! :)

Anonym sa...

Nu tror jag nog att det missförståtts en hel del... Jag är verkligen inte arg på nån.. Ventilerar bara mina tankar för dagen. Mina vänner både pratar jag med och lyssnar på och dom vet vad mina ord betyder. Just idag orkar jag inte lyssna på nånting överhuvudtaget och mina vänner förstår det. När dom behöver mig finns jag där..alltid!
Jag är alltså inte arg eller trött på mina vänner i allmänhet. Bara trött på det mesta just idag! :-)
Kram till er!!

Anonym sa...

Jag slås flera gånger under den tid jag läst din blogg att du är så modig. Och envis. Ja, kanske till och med tjurskallig. Efter att ha läst om ämnet kvinnomisshandel i många många år antar jag att de bästa egenskaperna att ha är mod och tjurskallighet. Jag blir också arg gång på gång för att det är kvinnan som än en gång ska lida när hon tvingas fly och gömma sig. Men kommer aldrig på en brilliant lösning mer än att tjurigt och modigt hävda sin rätt. Jag önskar dig all lycka i framtiden för dig och dina barn.

Anonym sa...

Vaddå, man får inte lov att ha problem med svärmor nu eller?
Jag har inte ens nån svärmor, men bara för att du har gått igenom något jättejobbigt får du ju inte glömma att andra kanske har "vardagsproblem" (som du själv hade haft om du bara träffat en normal kille från första början.)
Okej, du har haft jävligt otur, och träffat en destruktiv kille, men du är i liv, och dina barn mår bra. Du har ändå möjlighet att leva vidare.
Låt folk gnälla som dom vill!

Anonym sa...

Jag förstår inte varför alla brusar upp sig av det senaste inlägget. En blogg skapar man oftast pga av sitt eget behov av att skriva av sig. Ingen kan sätta fel på någon annans känslor. Visst kan ni störa er på saker som skrivs i ett inlägg men glöm inte att det säkerligen inte är några påhopp mot er. Det är denna kvinnans egna tankar och känslor. Låt henne få uttrycka dom på sin egna blogg! Ingen tvingar er att läsa den. Tänk på det!

En annnan Maria

Anonym sa...

Jag ler när jag läser ditt senaste inlägg, det är ju verkligen så :-) Man blir stressad inför jul och det handlar ju inte bara om svärmor, tyvärr :-)man gnäller om dittan & dattan och det är klart vi alla har vardagsproblem och så har även du plus allt detta som hänt dig. Du tjejen..kul att se att du har humor och glimmten i ögat igen och jag tycker maria skall läsa inlägget igen ! Om man kunde se på ett ögonblick att mannen/kvinnan man träffar är någon som slår och trycker ner en så skulle det vara så mycket lättare för de kvinnor & män att välja att gå där ifrån innan första slaget, psykningen kommer..eller hur ?! Jag vill säga det till dig tjejen att hur jobbigt du än haft/har det så är jag lyckligt lottad som har en vän som dig, en vän som finns där även när du har det tufft själv, vi behöver inte säga så mycket till varann utan vi kan bara ligga där på en varsin soffa och ja..du finns där.Sen så kan det brummmmaaaa till lite och vi bryter ut i asgarv och gubben flyr ifrån oss och säger "jag behöver lugn och ro " och vi bryter ihop totalt. Så du..tack för att du finns och jag är så stolt över dig !

Kram
/Bävern