Hur kan man älska nån som slår?

Jag vet inte. Hur kan man älska nån överhuvudtaget?

Man älskar inte den som slår. Man älskar den andra. Den där den där snälla, omtänksamma. Den där alldeles fullständigt, underbart varma. Den där som är alldeles rätt! Det är den personen man älskar!

Man väljer inte vem man blir kär i. Det bara händer. Oftast när man minst anar det. Kärleken smyger sig på en och när den väl fångat en i sitt grepp är det svårt att göra sig fri. Det är samma sak med rädslan. Skräcken och sorgen. Den smyger runt i skuggorna. Man anar att det är något där, men man ser det inte. Man förstår inte vad det är som lurar ute i mörkret. När monstret väl visar sitt vanskapta ansikte är man redan fast. Man är ensam, liten, värdelös och rädd.

Man är försvagad. Likaså ens vilja. Ens självkänsla är undantryckt. Allt man någonsin stått för och trott på är som bortblåst. Det enda som inte förlorat sin styrka är kärleken. Kärleken till denna fulländade människa. Denna perfekta individ som, trots alla ens brister och fel, faktiskt stannar hos en.
Man blir både blind och döv.

För mig var det precis så. Jag som var så glad. Så stark. Plötsligt kunde jag inte känna riktig lycka längre. Jag kände mig ensam. Trots att vi levde tillsammans. Jag slutade skratta. Med hjärtat. Jag slutatde drömma. Slutade kämpa för det jag tidigare brunnit för. Jag var trött och tom. Sliten. Rädd. Och ständigt ledsen. Bar på en konstant smärta som var omöjlig att frigöra sig ifrån.

Någonstans inom mig visste jag varför. Men jag ville inte ta det till mig. Ville inte se sanningen. Ville inte tro på den. Skulle jag tro på den så skulle den bli verklighet.

Mina vänner såg. Dom visste. Dom såg min glöd försvinna. Tyckte jag såg trött ut. Ledsen. Men jag låtsades inte om nåt. Det var för jobbigt. Gjorde för ont.

Idag har min låga tänts igen. Mina drömmar har vaknat till liv. Min styrka är påväg tillbaka. Jag kan äntligen skratta igen. Jag är fri. Glad! Inte riktigt hel än. Det dröjer. Men snart. Mitt hopp är pånyttfött. Min vilja växer sig allt större och starkare.

Det finns många logiska förklaringar till hur man kan älska den som slår. Men inte en enda vettig till hur man kan slå den man älskar!