Jag undrar om livvakten har en son...

Häromdagen fick jag veta att mina barn är besvikna på mig. Jag har tabbat mig. Gjort ett kapitalfel! Storasyster var den som tog upp det.

- Mamma?
- Ja..?
- Vet du?
- Nä..
- Att...
- Ja?

Våra samtal börjar alltid så. Varje gång.

*tystnad*
- Vad är det, hjärtat?
*fortfarande tystnad*
-Men säg nu då...
- Varför har vi ingen storebror??

Jag satt bara tyst och kände bådas fördömande blickar.

- Ehh...ja..asså.. hur menar du nu??
- Ja, asså, vi vill ha en storebror!

Jag tittade med ett leende på lillasyster. Försökte få lite sympati. Ungen lade bara armarna i kors och gav mig den truligaste av blickar.

- Ja, mamma! Du KUNDE faktiskt ha gett oss en storebror! Det är inte så värst kul att BARA ha en storasyster!

Jag började skratta men upptäckte snart att tjejerna var gravallvarliga och att detta uppenbarligen var en alldeles för viktig fråga för att skrattas bort. Dom började dessutom se något förnärmade ut av mitt asflabb.

- Jaha..? Ja..det borde jag ju tänkt på då..kanske... Men..
- Du får ordna det till oss nu, mamma! sa lillasyster.
- Men herregud! Det KAN jag inte!
- Jodå, vi har pratat om det här, sa den stora tjejen och såg viktig ut.
Du får bli ihop med en kille som har en son som är äldre än oss. Då får vi en
storebror!

Jag var mållös.

- Det här har ni två kommit fram till tillsammans då eller?
- JA, sa båda i kör.

Lillasyster måste avläst min något förtvivlade blick. Hon lade sin hand på min arm, lutade sig fram mot mig och sa, med en väldigt lugnande röst:

- Mamma! Det går bra med en storebror som är lika gammal som storasyster. Då har i alla fall JAG en storebror!

Innan den stora hann protestera mot lilltjejens självbelåtna flin avbröt jag vansinnet som höll på att urarta.

- Men brudar! Det är ju inte säkert att jag träffar en kille som ens har barn!
- Du får väl fråga om han har det, svarade lillan med en självsäker uppsyn.
- Och om han inte har det då?
- Enkelt! svarade storasyster. Då blir du ihop med nån annan!
- Så ni menar alltså...

Jag hann inte avsluta min mening innan största tjejen avbröt.

- Mamma! Du är världens bästa mamma, eller hur? Hon gav sin yngre syster en uppmanande blick och hon nickade genast instämmande.
-Du är jättesnäll för tex ibland..då får vi godis fast det inte är lördag och sånt... -Men vi VILL ha en storebror!

Jag började känna mig något trängd. Ville ta mig ur diskussionen så snabbt som möjligt och lyckades i paniken göra nästa stora misstag.

- Ja, vi får väl se vad som händer i framtiden då...

Det är ett svar man aldrig ska ge till ett barn. Till en vuxen går det alldeles utmärkt eftersom en vuxen förstår innebörden av dessa ord. Ett barn, å andra sidan, ser det enbart som ett löfte om en alldeles strålande framtid där alla hennes önskningar går i uppfyllelse. Båda tjejerna tjöt ett rungade "JAAAA!" i kör och skuttade upp i min famn och gav mig varsin kram. Sen tog storasyster lilltjejen i handen och drog med sig henne bort mot deras rum.

- Kom! Vet du hur bra det är att ha en storebror??
- Nä, hörde jag min 6-åring svara med en röst full av förväntan.
- Han kommer hjälpa oss om nån är dum i skolan tex...och så kommer han...

Ljudet av deras samtal ebbade ut och grumlades av mina egna tankar. Det här var nånting som mina barn verkligen lagt ner funderingar kring. Och nu satt dom därinne i sina sängar och planerade hur framtiden skulle se ut med deras blivande bror. "En storebror? Hur har dom kommit på DET? Jag undrar om livvakten kan ha en son..."