Eftersom det blev sån "läsarstorm" över mitt senaste inlägg så valde jag att skriva ett inlägg om bara det. De som känner mig ser min ironi och min typ av humor mellan raderna och jag tänker inte be om ursäkt för mina egna tankar och känslor jag hade just den dagen jag skrev det. Det är ingen som måste läsa det jag skriver. Det är helt och hållet mina egna tankar. Min egen dagbok.
Jag är fullkomligt medveten om allas "vardagsproblem" och minimerar ALDRIG någons "gnäll" och "tjat". Som jag själv skrev i en kommentar till inlägget så var det där mina känslor och tankar just den dagen!
Mina vänner, de som känner mig väl och känt mig länge, vet så väl att jag alltid finns där och lyssnar och stöttar så gott jag kan. Jag har aldrig tyckt att mina "problem" är viktigare eller mer värda en någon annans och det vet mina vänner om! Det är ingen som tvivlar på det!
Eftersom denna blogg helt och hållet är min dagbok om kampen tillbaka från en destruktiv och våldsam relation så är det mina tankar. Helt efter hur det känns i mig just för stunden då jag sätter mig och skriver.
För att försöka vara så tydlig som det går så får folk alltså gnälla om vad dom vill, hur mycket dom vill. Mina vänner kan med andra ord läsa mellan raderna att jag just DEN dagen inte orkar tänka på nånting annat än det som pågår i mitt huvud.
Kram till alla mina underbara vänner, och ni andra som kan läsa mellan raderna! Hoppas dom glutenfria lussebullarna smakar och lycka till med svärmor!! ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej.
Jaa,du skriver verkligen det du vill och ventilerar det du tycker i din blogg.
Tycker inte du ska be om ursäkt, för vad???
Varför tar folk åt sig? det måste ju ligga hos dom själva!
Hoppas du hade en trevlig lucia.
Kram
Jag tycker inte heller att du ska be om ursäkt. Jag tyckte att ditt förra inlägg var klockrent! Det är ju precis så jag känner ibland, och då har jag inte alls gått igenom något som ens kan börja likna det du har i ryggsäcken.
Stå på dig och var dig själv! Ursäkta dig inte.
Jag läser din blogg för att du skiver så ärligt och rakt. Fortsätt med det.
Hälsningar
Johanna
Hej
Vill egentligen inte kommentera ett särskilt inlägg utan bara tacka för att du finns och gör det du gör. Stå på dig bruden.
Jag kanske vågar skicka ett mail någon gång och förklara hur jag menar.
Dina vänner vet vad du menar...
och du behöver inte be om ursäkt för nåt.
Jag kan förstå dina känslor om hur livet inuti bubblan kan verka lockande...är det inte alltid så att är man inne i bubblan längtar man ibland ut och tvärtom?
Men livet inne i bubblan är ju inte heller problemfritt-även om problemen kan tyckas minimala i jämförelse med vad du går igenom.
Det är därför det är så svårt för vissa inne i bubblan att förstå...
Ahh, mina lussebullar blev fula men mycket goda och jag skall hälsa svärmor frân dig personligen!
Jag skall börja julhandla i helgen men inser att julen närmar sig med stora steg...
Hâll ut, en lägenhet kommer till dig snart, det har jag bett jultomten om, samtidigt som jag bad om pool till vâr terrass.
Kram
Det är ju det en blogg går ut på, att man ska ventilera sej. Huvudsaken är att man vet det själv även om många andra kommer fortsätta lämna kommentarer som kan skapa irritation. Du gör ett makalöst jobb och tack för att du bloggar ! Kram Sara (som mailat med dej tidigare) =)
Skicka en kommentar