Jag ger aldrig upp!

Känner mig inte riktigt lika fri idag. Vaknade inatt och då slog det mig. Han kommer inte ge upp. Hur fri kommer man då att bli. Jag har bestämt mig för att flytta ännu längre bort. Jättelångt bort får det nog bli. Den tanken är jobbig. Dessvärre är det nog nödvändigt. Finns inget annat alternativ.

Jag måste flytta på mig. Ändra mitt liv. Byta miljö. Känns som om jag blir straffad. Mitt största brott var att älska fel man. Tro på fel man och hoppas på fel man. Det fick hela mitt liv att raseras. Ingenting har blivit sig likt och ingenting kommer någonsin att bli det. Alla sa att det skulle bli så bra. Att det var det enda rätta. Det var det enda rätta. Det var det enda jag kunde göra! Så varför är det så svårt? Varför ska det vara så kämpigt?

Det är tröttsamt att styra upp allt praktiskt. Ringa miljoner samtal. Adressändra till höger och vänster. Planera. Organisera. Det tuffaste just nu är nästan att hålla koll på allting. Att komma ihåg. Mitt minne existerar inte. Det är pga sömnbristen. Jag upprepar mig ständigt. "Har jag berättat att...?" Mina vänner förstår. Dom lägger en arm om mig och svarar att "Ja, du har berättat... 5 gånger!" Dom tycker inte det är jobbigt. Dom ser på mig att jag inte riktigt är tillbaka än. Inte helt.

Jag minns inte när mitt huvud var fritt från värk senast. Tycker det ständigt
dunkar. Blir nog bättre bara jag fått iordning mitt eget hem. Fått upp MINA saker. Boat in mig ordentligt. Börjat leva igen. Kommit igång med vardagen. Då kan jag nog börja sova igen. Slippa huvudvärken. Kanske till och med mardrömmarna. Då kanske minnet kommer tillbaka också. Som det är nu så måste allting skrivas upp. Det ligger lappar och skräpar överallt. Inte är jag tillräckligt organsierad för att skriva in sånt jag måste minnas i en kalender. Det kommer jag inte ihåg att göra!

Det blir bättre. Det vet jag. Måste bara orka en liten bit till. Den sista biten upp genom hålet. Kan nästan skymta ljuset däruppe nu. Snart kan jag säkert både höra fågelkvitter och känna solen värma mitt ansikte. Jag ger inte upp förrän jag är uppe!

Jag ger aldrig upp!