Sådärja!!

Nu har jag rest mig igen. Borstat av mig vägdammet och linkat iväg hemåt. Föll rätt hårt när marken rämnade så en liten stukad fot och några skrubbsår fick jag. Men jag lever ju! Det är rätt schysst!

Kom på när jag låg där efter mitt fall att det var rätt ensamt. Inte speciellt skoj alls. Så jag bestämde mig för att det f*n får räcka nu! Det är faktiskt sant som dom säger... Det som inte dödar härdar! Jag dog ju inte. Jag dog inte när hans hand klämde om min hals. Jag dog inte av slagen, sparkarna. Jag dog inte av mitt krossade hjärta och min blödande själ. Jag har varit övertygad många gånger om att min sista stund varit kommen. Men envis som jag är så står jag ju kvar här! Så varför i h*lvete skulle en ångestattack ta kål på mig?! Nog för att man är rätt säker på att döden står på lur, men man överlever. Allt är rädlsa. Och jag är så fantastiskt trött på att vara rädd!

Han kommer aldrig att ge sig, sa han. Nähe? Kommer jag det då? Inte mycket! Han tycker att han är så mycket starkare och bättre än jag. Om jag pucklade på nån som var hälften så stor som jag så skulle jag också känna mig j*vligt stark. Han påstår att jag är psyksjuk, att jag skulle behöva utvärderas av proffs! Ehh... Nä, orkar inte ens besvara den!

Just idag mår jag rätt bra! Jag tar en dag i taget. Har förstått att jag måste ha ännu mer tålamod med mig själv. Kanske ligger jag och gråter imorrn, men då är det väl lika bra att göra nåt kul idag då! Ska inte måla f*n på väggen. Inta ta ut allt i förskott. Varken det bra eller det dåliga. En dag i taget. En lycka i taget. En sorg.

Han tycker att jag är värdelös. Jag tänker inte hålla med! Att vara värdelös. Att vara utan värde. Jag är inte utan värde! Jag är värdefull för många! Mina barn. Mina vänner. Resten av mina familj. Dom tycker faktiskt att det är rätt mysigt att ha mig i närheten. Vad han tycker ger jag blanka f*n i!

Jag tänker inte påstå att han är värdelös. "VA?" säger många. Om nu han är så svag att han måste trycka ner andra för att känna sig manlig så får det väl vara så då. Jag har inget behov av det. Han har säkert nåt värde för nån...nånstans. Men inte för mig. Han finns inte för mig. Nåt som inte finns kan inte vara värdelöst. Snarare tvärtom. Tänk va värdefullt att det inte finns pest och kolera här i stan. Tänk va värdefullt att det inte finns monster under sängen. Tänk va värdefullt att XX inte finns i mitt liv längre!!!

Just idag är mitt liv värdefullt! Snart kommer alla mina dagar vara värdefulla! För varje dag som det inte finns nån XX i mitt liv ska jag vara tacksam! Tacksam mot polisen som varit så snälla. Tacksam mot RVC som funnits med hela tiden. Tacksam mot min advokat som ställt upp med så mycket. Tacksam mot mina vänner och min familj. Men framförallt tacksam mot mina barn och mot mig själv!
Ensam är inte stark. Men tillsammans klarar vi vad som helst!