Ja, inte bara över mig då... utan över hela vårt land, som ni nog alla ha märkt. Alla går i ide. Man tappar stinget och viljan att vara social verkar det som. Jag är så trött så jag är glad om jag tar mig hem efter en lång dag med föreläsningar.
Mina mardrömmar har blivit allt glesare. Men de kommer ibland. Det är ok. Jag vet ju att det bara är drömmar. Inte min verklighet. Det var det en gång i tiden, men den perioden i mitt liv är över, även om minnena består.
Min lilla minsting har det jobbigare. Hon drömmer fortfarande mardrömmar, och är hela tiden rädd att det ska komma nån mitt i natten. Hon vill hela tiden försäkra sig om att alla fönster och dörrar är låsta som de ska och varje kväll innan hon somnar så säger hon: "Det kan väl inte komma in nån nu?" Hon är sju år. Hon är SJU år och lider nästan av tvångshandlingar. Kolla dörren, den är väl låst. Kolla en gång till, måste vara säker. Hon är sju år och oroar sig mer för främmande män på gatan än vad hon ska önska sig i julklapp. Hon är hela tiden på helspänn. Är ofta arg. Blir lätt ledsen. Hon drömmer att hon själv råkar illa ut. Hon drömmer att jag råkar illa ut. Hela hennes värld har omvandlats till ett enda stort hot. Hennes syster är inte lika ärrad. Men hon har heller inte bevittnat det som Liten har gjort.
Vi kämpar varje dag med att ta oss till nästa. XX's liv flyter antagligen på som om inget har hänt. Och ändå är det HAN som är arg?? Det tyder ju visserligen bara på vilken välutvecklad intelligens han sitter inne med. De är inte bara modiga och tuffa, de här "männen". De besitter tydligen denna, av ett högre väsens, utvecklade intelligens. Fantastiskt!
Jag är inte arg. Det tar för mycket kraft att gå omkring och vara arg, har jag märkt. Däremot gör det ont ända in i själen av att se vad han fortfarande utsätter min vackra lilla Liten för.
Det går fort att krossa en skör och vacker vas, men att få ihop den igen är inte lika enkelt.
Vi ska nog laga den här lilla blomman tillslut!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men liten!!! Hon skall inte behöva gå igenom det här och hon skall inte behöva känna denna rädsla! Hon skall bara kunna få vara barn och ha sådana bekymmer så som vad som önskas i julklapp!
Jag blir så förbannad när jag läser hur lillan mår så jag skulle kunna... !!! Grrrrrr
Det får bli Köttbullar i gräddsås snart... :-)
Finns här för er det vet ni.
Älskar er
/Bäver
Din lilla är värd så mycket mer än så, precis som du och din stora tjej!
Man blir varm och glad när du beskriver den lillas önskemål om att kallas Dolly Parton, men man blir lika förbannad över att hon måste känna oro och rädsla för det XX utsatte dig och henne för.
Hoppas dock detta December mörker ger sig snabbt och att ni får en bra jul !
Jag har läst det mesta i din blogg men inte hunnit läsa allt. Jag har själv varit med om "samma" saker som du... Har varit i rätten 3 gånger på en månad.. Mitt x sitter inne nu och det är nu som alla hjärnspöken härjar som värst. Jag vill att du ska veta att du ger mig styrka och hopp om en ljusare framtid! Att se att du går vidare och ser ljusare på på livet gör att jag förstår att det kommer bli bättre.
Skicka en kommentar