Det har hänt igen. Är inte paranoid. Bilen var än en gång på plats i närheten av mitt hus. Körde snabbt därifrån när jag fick syn på dom. Han inte se vem som körde, och de bakre fönstren var tonade. Kände igen bilen. Det kommer aldrig att ta slut. Det var det jag visste!
Visste inte om jag skulle bli arg eller bara trött. Sen kom jag på det. Nu är jag inte längre gömd. Nu är jag oskyddad igen. Oskyddad på känd adress. Känd för fel personer. Okänd för ingen.
Jag hade börjat känna mig bevakad igen. Innan jag ens fick syn på bilen. Kände mig illa till mods när jag gick ut med hunden. Likadant när jag kom hem med bussen på kvällarna. Började känna mig tryggare att hela tiden ta bilen istället för kommunala färdmedel. Försökte skaka av mig känlsan av att ständigt känna mig förföljd. Tills bekräftelsen kom.
Det är inte det enda. Märkliga telefonsamtal från dolda nummer. Tystnad. Sen lägger dom på. Jag förväntar mig mer. Det kommer. Det vet jag. Det visste jag hela tiden. Från första början. En sån här sak blir man inte av med. Det gjorde han klart för mig. Och det påminns jag ständigt om.
Jag försöker att låtsas som ingenting. Försöker se tuff och självsäker ut när jag är ute och går. Men inombords slår hjärtat så hårt att det gör ont. Jag fryser på insidan och nackhåren reser sig. Jag vet att jag är sedd. Iakttagen. Någon följer mina steg. Någon vet var jag finns. Någon finns därute i mörkret och väntar.
Sover inget vidare. Nån enstaka mardröm men oftast är det bara oron som gör det svårt att sova. Huvudvärk varje dag. Kraftig, smärtsam, obotlig jävla huvudvärk. Tröttheten har omfamnat mig i ett iskallt grepp som är omöjligt att frigöra sig ifrån. Vill bara få lugn. Vila!
Det får inte hända. Min styrka får inte lämna mig nu. Jag vet att det är det som är tanken. Psyka mig tills jag än en gång ligger. Försvarslös. Svag. Jag kan inte låta rädslan vinna.
Jag är bara så förbannat trött. Trött och sliten. Kan inte visa barnen att jag är orolig. Försöker hålla ihop. Försöker vara stark. Men satan vad svårt det är!
Jag vet inte hur det slutar. Men just nu känns prognosen inget vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Var stark, han måste ju tröttna ngn gg om han e ngt funtad...annars finns jag kvar i norr....//Mvh A aka. duffy
Hej! Är precis samma sits som dig. Behöver du prata så här är min msn. Vi kanske kan hjälpa varandra.
fidelli13@hotmail.com
MVH Maria
vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag tänker på dig... Det är tufft för dig kan man ju ana men inte vara ens i närheten av att förstå hur tufft..!!
Kram Anne
Snälla, ta hotet på allvar. Skydda dig, var rädd om dig. Jag trodde inte han kunde eller skulle våga göra något, fel av mig...
Jag hade tur som överlevde.
Vi finns nära dig !!
Kram
Bäver
Men det var väl självaste fan då.. Jag som hoppades så att du skulle finna lite ro och lycka, för det förtjänar du så väl.
Tänker på dig.
Önskar av hela mitt hjärta att du och barnen kan få lite julefrid.
ps säg bara till om du vill ses över en öl eller två, en kväll med skratt och sorgfrihet, I'll be there..
Det finns även folk från den goda sidan som vakar över dig...
K9
Skicka en kommentar