Vi har redan allt...

Det är mycket vi inte förstår. Det är säkert ännu mer vi känner att vi måste förstå för att kunna gå vidare. Inte köra fast. Ska sanningen fram så måste man kunna släppa taget om det man inte förstår. Man blir inte friare om man får en förklaring. Förståelsen kommer ändå aldrig infinna sig. Jag har förstått det nu.

"Jag förstår inte hur man kan stanna!" "Jag förstår inte varför du inte sa nåt!" "Jag förstår inte hur man kan göra så!" " Jag förstår inte...!"

Vi är många som inte förstår. Jag kan själv inte riktigt förstå hur man kan stanna. Jag förstår att man gör det och varför. Men att nå full förståelse för hur man kan stanna är nog omöjligt. Även för oss som gjort det.

Jag funderar rätt mycket på det där. Har rätt mycket förståelse för mig själv och mitt eget handlande. Det jag inte förstår släpper jag. Det svåraste är inte förståelsen för mig själv. Det är värre att försöka förstå honom. Varför måste man förstå honom?...och... måste man verkligen det? Kan man inte gå vidare annars? Det är svårt att acceptera att han inte verkar förstå. Man känner ett starkt behov av att få svar. Personligen vill jag inte ha svar på varför. Ett "därför att..." hjälper inte. Det gör ingenting ogjort och det ursäktar ingenting. Jag kände däremot länge ett behov av att få min smärta bekräftad. Av honom. Ett simpelt förlåt. För att helt enkelt få veta att han förstår. Förstår vad han gjort och att det skadat. Inte bara fysiskt utan in på djupet.

Jag har släppt den tanken. Dels för att jag aldrig kommer att få det. Men framförallt för att jag insett att jag inte längre behöver hans bekräftelse. Den enda bekräftelsen jag behöver och vill ha får jag redan. Från mig själv och mina nära. Han ord betyder ju inte ett sk*t!

En gång betydde hans ord allt. Dom var lag. Jag gjorde allt. Allt för att tillfredsställa hans alla behov. Allt för att han skulle vara nöjd. Sa han att jag gjort fel hade jag naturligtvis gjort det. Han visste ju. Han hade ju alltid rätt.

Inte undra på att man stundom kände sig förvirrad, rädd och ledsen. Jag visste ju nånstans i mitt hjärta att jag gjort rätt, men han lyckades alltid övertyga mig om motsatsen. Jag dög ju ingenting till som inte kunde fatta det på egen hand! "Korkade j*vla idiot!"

Det har bara gått knappt 7 månader sen natten då jag rymde. Allt har gått så fort. Jag trodde aldrig jag skulle klara det. Trodde aldrig jag skulle komma över honom. Han var ju det bästa som hänt mig.... Eller??

I en "normal" relation går berg- och dalbanan inte så svindlande som i en relation som våran. Det som man till vardags kanske är med om i en trygg, ömsesidig relation blir rena himmelriket i en destruktiv. Dalarna är så enormt djupa att topparna känns helt fantastiska. Att få höra orden "Jag älskar dig" har aldrig varit mer övertygande. "Han är så underbar som står ut med mig" tänker man tillslut.

"Är det nån j*vel som är underbar så är det väl för i h*lvete jag...som stått ut med honom!!!"

Så tänker jag idag. Idag känner jag en enorm lycka och frihet. Nåt jag inte känt på länge. Jag är redo för livet igen! Fortfarande med små steg. En dag i taget. Men jag är redo nu!

Jag har fortfarande mina mörka dagar. Fortfarande mina bakslag. Men ingen saknad. Ingen kärlek. Inte det minsta. Jag är inte ens rädd längre. Han kan inte skada mig mer! Han kan försöka. Men jag står beredd. I min ringhörna har jag allt stöd jag behöver. Alla mina fans finns där. Manager och tränare som torkar svetten från min panna. Tandskydd och handskar är på. INGET kan krossa mig! Aldrig någonsin!

Jag är fri! Det är det enda jag behöver förstå. Jag behöver inte förstå hur han är funtad. Jag behöver inte få bekräftat att han fattar. Man kommer aldrig få höra de svar man önskar sig. Lika lite som vi kan förstå Charles Manson, Mattias Flink... eller ens Monica Lewinsky... Lika lite kommer vi förstå dessa fega, patetiska ursäkter till människor som inte klarar av livet utan att helt känslokallt trycka ner, förnedra, misshandla och krossa sina medmänniskor. Vi behöver inga "därför att...", vi behöver inga tafatta försök till ursäkter. Vi behöver ingenting från dom.

Vi har redan allt vi behöver för att bygga vår framtid. Det bor inom oss!