onsdag 19 mars 2008

Jag är nog inte så tokig ändå...

Mardrömmarna har börjat komma tillbaka. Jag vaknar ofta genomsvettig med hjärtklappning men blir lugn så snart jag inser att det inte är på riktigt. Ibland finns det nån där hos mig. En varm famn som tröstar. En arm som omfamnar mig i mörkret. En lugnande röst som försäkrar att verkligheten inte längre är sådär smärtsam och hotfull.

På senaste tiden har jag börjat minnas mer och mer. Jag blir ledsen. Eller snarare sorgsen, när jag tänker tillbaka. På nåt sätt är det ändå skönt att tänka på det som var. Det är skönt att påminna mig själv om att det var då. Inte nu. Och aldrig mer igen!

Ibland är det skönt att sitta ensam och tänka. En del vet inte hur dom ska bete sig när dom ser mig sjunka in i tankar. Mörka tankar. Dom försöker liva upp stämningen. Försöker få mig på "bättre tankar". Säger: "Tänk inte på det nu!" Det dom inte förstår är att jag vill tänka på det. Att jag behöver tänka på det.

I början ville jag inte tänka på det. Ville glömma allt. Det gjorde för ont. Nu är det tvärtom... Genom att tänka tillbaka på det som var, växer bara min tacksamhet och glädje över det jag har idag. Jag tänker inte sitta och gräma mig över det som en gång hänt. Jag tänker inte lägga locket på. Jag kommer aldrig glömma. Men jag tänker koncentrera mig på mitt liv idag! Leva för nuet. För framtiden. Inte det förflutna. Jag sörjer inte det jag en gång förlorade. Jag firar det jag har vunnit!

Jag mår bra idag. Är lycklig. Blir mer hel för varje dag som går. Har människor i mitt liv som bryr sig om mig. Älskar mig. Som vill mig väl. När jag inte hittar min egen styrka finns det nån som hjälper mig ta fram den. Nån som förstår att jag behöver tänka tillbaka. Nån som inte blir rädd när mina ögon blir sorgsna. Nån som har tålamod. Det är samma nån som så många gånger har tröstat mig mitt i natten efter att XX besökt mina drömmar. Det är nån som får mig trygg när allt känns hemskt. Nån som får mig att känna mig omtyckt. Viktig. Fin och bra. Nån som inte tycker jag är värdelös. Jag har nästan börjar se mig själv genom nåns ögon. Det är en härlig känsla!

Jag är nog inte så tokig ändå...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Va härligt att du har den där "Nån" i ditt liv, skulle många behöva!
Klart du måste får vara sorgsen o vara i dina tankar även om de är mörka.....till slut försvinner ju de där tankarna.
Vart lite orolig att nåt hade hänt eftersom du inte skrivit nåt på 1 månad =)
Du ser, du har människor som bryr sej om dej fast de inte känner dej, så som jag =)
Ha det gott tjejen!
Ta vara på dej!

Anonym sa...

Ah va harligt att hora!! Blir sa glad for din skull.. Du ar verkligen vard det basta.. Har foljt din kamp langre och har alltid trott pa dig.

Stor Kram

Anonym sa...

Skönt att höra att det går åt rätt håll!! Jag undrar om du hör något från honom, eller vet vad han har för sig?

Anonym sa...

Du är min inspiration. Klarar du detta medan du har barn med killen, så klarar jag det med. Tack för att du visat att ingenting är omöjligt. Lämnade mitt förhållande för 3 dagar sedan och den här gången är det på riktigt. =) Läs gärna min blogg.. än så länge anonym.

http://anonymousbreakup.blogg.se/?c=1206044436

Anonym sa...

www.fagelfenix.org
Rekommenderar dig verkligen att titta in där, hoppas iofs att du redan hittat dit.
Du kommer att klara dig, med den inställningen du har kommer du att få ett underbart liv. Det kommer att ta tid men så småningom märker du att du inte får lika många flashbacks. Fortsätt som du gör och våga minnas, det är granterar vägen ur skiten.
Många kramar fulla med energi och kraft till dig:)